En krönika är en text där krönikören kommenterar något som har hänt, exempelvis en nyhet, en social rörelse, en orättvisa i samhället eller något helt annat. Det är en enkel text som grundar sig i krönikörens åsikter, tankar och värderingar. Det är en typ av text med förvånansvärt mycket makt.
En personlig text som betyder mycket
Att jobba som krönikör eller överhuvudtaget få sina krönikor publicerade är speciellt. Man får ett öra ut till allmänheten som man kan viska till och man kan säga vad som helst, det är trots allt inte tidningen som säger detta utan skribentens analys och ställningstagande som det så fint heter. Bör vem som helst få skriva en krönika? Är det rätt eller fel att Fredrik Virtanen och andra väletablerade krönikörer får dela med sig av vad de tycker och tänker? Även om det är skribentens egna åsikter som skrivs ut måste tidningen, som trots allt står för plattformen, ta någon form av ansvar. Generellt är detta dock en genre som uppskattas av flera läsare.
Sälj eller dö
Alla företag behöver tjäna pengar och det gäller även tidningar. De förväntas leva i någon form av balans mellan integriteten och bokslutsresultatet. Å ena sidan ska de stå för moraliska principer och fina värderingar, exempelvis allas lika värde och rättvisa och så vidare. Å andra sidan ska de även sälja lösnummer, tillfredsställa ägarna och se till att de har något som ”lockar”. När vilja att sälja väger tyngre än viljan att hålla sig till fina principer kan det snabbt bli problem. Att välja sina författare noga är därför viktigt. Många av de krönikeskrivare som nu anlitas har också engagemang som författare. Däribland Jan Guillou och Fredrik Virtanen som får en väg rakt in i läsarnas hjärtan och hjärnor? Det kanske inte är tidningens åsikter, men de vet ju vad det är för person som sitter bakom skärmen och knappar på tangenterna.